Jag är en produkt av arv och miljö, alltså ni vet allt det där med gener och hur man blivit behandlad under sin uppväxt. Mina rötter är djupt förankrade här i bygderna och hur mycket jag än ibland har drömt om avlägsna norrländska, eller dansk-norska släktingar… så är jag dagligen påmind om mina vidsträckta bygderötter i möten med människor här i samhället! Och detta tycker jag är helt underbart!
På min pappas sida finns det över fyrtio kusiner som sett till att skaffa mig mängder av fina sysslingar, en uppsjö av ”Kråkhultarsläktingar” som jag träffar på lite varstans! Det som ofta slår mig är att det finns så många likheter oss emellan, både fysiska och psykiska sammanträffande, och det som denna släkt liksom är känd för är sitt heta temperament och sin diskussionslusta! Dock är detta bara en del av släkten, lägg till lite envist ”Trättehageblod” från Rörvik och lite vallonska Thalin-rötter så förstår ni ju själva att jag inte är någon lätt uppgift! Men är någon av oss det?
Trots dessa blandade egenskaper lyckades jag ju hitta en man som nu stått ut med mig i över tjugo år och jag har fått två barn som jag är mäkta stolt över! (vilken mamma är inte stolt över sina barn?) Jag har haft en härlig och trygg barndom med många generationer av människor omkring mig. Självklart har jag liksom andra haft och har svåra stunder, men att känna till mina rötter, mitt ursprung och mitt arv gör det lättare att förstå varför jag ibland reagerar som jag gör. Jag har också möjlighet att styra och analysera mitt tänkande genom att känna till och förstå hur människor nära mig tänker och tycker. Nu är det ju så att bara för att man är släkt så är man inte per automatik bästa vänner, snarare är det väl tyvärr så att många med nära familjeband inte träffas eller pratar med varandra. Detta kan bero på många olika orsaker och detta lämnar jag till dessa människor själva.
Förutom släkten möter man under livets gång också nya människor som kan komma att finnas nära ens hjärta. Underbara vänner som ställer upp med hjälp och stöd och som ibland kommer med nya kulturer och traditioner. Vänner som förstår mig och som villkorslöst finns där i närheten när vi behöver varandra! Det mest underbara med alltihop är att trots att jag åldras och förändras, inuti ändå förblir samma lilla envisa flicka som en gång såg dagens ljus på Eksjö lasarett. MEN med den stora skillnaden att jag låter nyfikenheten på livet och alla möten med människor hela tiden påverka och drabba mig under resans gång. Visst är jag en lokal produkt, tillverkad av den lokala genbanken och påverkad av miljön som omgett mig, men jag bestämmer själv när bäst-före datumet för nyfikenhet och omtanke går ut.
Så länge det är möjligt tänker jag omfamna livet och människorna som lever här.
Med önskan om en fin adventstid…