När nyheten kommer ut att man ska flytta från storstan och till en plats som Stockaryd finns det alltid personer som, oftast fullständigt omedvetet, börjar komma med funderingar över allt som saknas ”ute på bystan”. Och det får man väl erkänna, det är en del saker som inte finns här men som finns i centrala Stockholm. Hippa kaffebarer med exotiska blandningar där en kopp kaffe kostar 30 spänn och skorpan får man ta på avbetalning. Modebutiker där människor kan uttrycka sin personliga identitet genom att klä sig som alla andra. Lokaltrafik som har avgångar var tionde minut.
Men det finns saker som finns här som inte finns i storstan.
Tystnad
Det finns verkligen inte i storstan, inte ens mitt i natten. Det är en speciell känsla när man tar en kvällspromenad och stannar till vid Tallbacken och inser att det enda ljud som hörs är en enda bil som verkar vara nere vid stationen på väg år Rörvik-hållet. Eller på väg hem efter att ha lämnat på förskolan med solen i ansiktet och det mest högljudda är en gök. Visserligen en förbaskad högljudd gök, men ändå bara en gök.
Stjärnor
Det ska erkännas att stjärnor faktiskt finns även över storstäderna, men lycka till att försöka få syn på någon. Det handlar helt enkelt om ljusföroreningar och tro inte att det är ett storstadsfenomen, du behöver inte ens se stan för att drabbas av ljusföroreningarna. Jag läste en artikel i Financial Times om att allt fler barn i asiatiska storstäder aldrig har sett en stjärna, än mindre en hel stjärnbild. Så illa är det inte i Sverige ännu, men vem vet. Här är det i alla fall långt till det problemet.
Redan kvällen vi flyttade ner från Stockholm stod jag på garageuppfarten och tittade jag upp mot himlen och hittade alla möjliga stjärnbilder som jag kände igen från barndomens somrar. Man tittar upp på natthimlen alldeles för lite helt enkelt.
Luft
Även detta finns givetvis i storstan, men det måste erkännas att det är en viss kvalitetsskillnad. Inte ens när gödselspridarna går på högvarv kan det matcha storstan. Nästa gång du besöker en storstad, typ Stockholm eller Göteborg, har du tänkt på vad smutsiga husen är? Det är sånt vi andas in. Det har till och med gett upphov till ett nytt fenomen som kallas för ”reverse graffiti”. Titta på bilden här under, det är graffiti skapad av konstnären Kevin McHugh, visserligen på Irland men jag tror du förstår principen. Det speciella är att han inte har målat eller klottrat något, han har tvättat. De ljusa områdena är betongmurens normala färg som han har tvättat, de mörka områdena har avgaserna och smutsen kvar.
Sedan finns det ju i ärlighetens sånt som vi inte har. Jag säger inte att vi saknar dem, vi har dem bara inte. Till exempel parkeringar som kostar 20 kronor för 15 minuter. Parkeringsvakter. Trafikljus, närmaste tror jag finns i Vetlanda, men kanske finns det något som är närmare. Möjligheten att ta hissen för att komma ner till markplan och kasta soporna. Vid närmare eftertanke, var finns förresten närmsta hiss? Eller rulltrappa för den delen? Den närmaste rulltrappan jag kan dra mig till minnes är på resecentrum i Nässjö men det måste finnas någon som är närmare?
Det är sånt man fascineras av när man drar upp sina gamla stadsnedslagna bopålar från asfaltsdjungeln och slår ner dem i den småländska myllan, bara för att upptäcka att nog fasen var det en sten där man försökte slå ner den.
