Ibland måste man bromsa. Sätta sig ner en stund och låta livet runt omkring snurra på. Jag är en människa som alltid haft tusen järn i elden.
Föreningsmöten, körövningar, planering av olika evenemang, allt i allo på dessa evenemang och så naturligtvis jobb och familjeliv. Det gick bra tills jag blev sjuk och kroppen började värka. Med värken förlorade jag förmågan att klara av det höga tempot och jag var tvungen att börja sänka farten. Att bromsa.
Gör jag inte det utan kör på utan att lyssna på kroppen straffas jag med huvudvärk och illamående. Så numera när jag behöver det tillbringar jag en ledig förmiddag i soffan. Tittar på tv eller sover lite, låter kropp och knopp återhämta sig. Men det har inte varit lätt! Det ligger något skamligt i att inte göra något, att ligga på latsidan. När man är ledig ska man utföra arbete hemma och åstadkomma något.
Jag tror att oavsett om man är frisk eller sjuk behöver den där stunden av total lathet. En stund när man släpper allt och lägger alla måsten åt sidan. Tar upp hunden i knät och konstaterar att den är den sötaste varelsen på jorden. Prestationskraven har en förmåga att ta över. Vi ska ha perfekta kroppar, strålande hem och hela tiden kämpar vi för att hinna med. Det kan bli bättre, det kan bli finare och vi springer fortare och fortare.
Låt oss istället sätta oss ner och med tacksamhet och glädje njuta av det vi har. Känn hur pulsen går ner och att det går att göra det utan att skammen knackar på dörren. För att kunna uppskatta det vi har uppnått måste vi helt enkelt ge oss tid att upptäcka det.
Jag vet inte om det är det här som kallas mindfulness men oavsett vilket är det här och nu vi lever. Se inte promenaden enbart som en förflyttning från A till B utan var lite som Nalle Puh. Titta på det du passerar, fåglarna i busken, hur en husvägg får en vacker färg när kvällsolen lyser på den och känn efter hur luften känns. Låter det flummigt? Kanske det, men att sänka farten och vara i nuet gör något med människan. En ödmjukhet för skapelsen och en tacksamhet för allt man omges av.
Så bromsa lite. Lägg dig i soffan ibland, se dig omkring och tillåt dig att andas lite lugnare. Det kan vara svårt i början men tro mig, det blir lättare och lättare. Snart kommer det helt naturligt och du kommer att känna hur bra du mår av det.
